Ture Sjölander  Konstnär - Sundsvall och Australien.

 

PIONJÄR INOM VIDEOKONSTEN

Ture Sjölander, född 1937 i Sundsvall, är konstnären som efter debuten 1961 på Sundsvalls museum blev uppmärksammad experimentell avantgardekonstnär i Stockholm, gjorde många och än mer uppmärksammade konstverk och sedan flyttade till Australien.

Han har en diger cv och har uttryckt sig i mängder av tekniker. ”… Hans produktion består av fotografier, filmer, böcker, artiklar, textilier, TV-program, videoinstallationer, happenings, grafik, skulpturer och målningar. Framför allt består den av ett ifrågasättande och skapande liv. Det är detta som får honom att framstå som en av 1900-talets största svenska konstnärer”, enligt en artikel i konsttidskriften KONSTPERSPEKTIV av Aapo Sääsk , nr1/05.

Dessutom är han en riktigt skön personlighet, tycker Kulturguidens reporter som har varit i Australien och träffat honom. Läs mer om hennes möte med Ture Sjölander här…Ture Sjölander är en mångfasetterad person, inte bara till sin personlighet. Även hans konstutövande är mycket att greppa - så mycket har han producerat i så många olika former, varav en del banbrytande.

Dessutom är hans privata livsöde en sak för sig. Tures son kidnappades 1993 då sonen var tre år, och har sedan dess inte setts till. Med allt vad som följde i den historiens spår…

Så vad ska man välja att berätta om denna man och konstnär som varit verksam i världens alla hörn, men har sina rötter på Östermalm i Sundsvall…?

Sällskaplig ensamvarg

- Jag är lite av en ensamvarg som varken har eller behöver människor nära, beskriver sig Ture.

Uttalandet förvånar mig, för han är så social, spirituell, kommunikativ att det motsäger det. Som att han möter mig med en stor varm bamsekram och ett brett leende då vi ses första gången. Och bjuder in mig att bo några dagar i hans hem.

De följande dagarna får jag, när Ture guidar mig runt, inte bara uppleva omgivningarna kring orten mellan hav och flod på Australiens östkust där han bor. Under våra vandringar på den ena platsen vackrare än den andra får jag även ta del av privatpersonen och konstnären Ture då han berättar öppenhjärtigt om sig och sitt liv.

Många ansikten

Har man mött Ture Sjölander har man mött många ansikten, i flera olika åldrar. Han har glimten i ögat, som vore han en buspojke på sju år. Om det är på fullaste allvar eller bara ett av hans många lustiga infall som får honom att stapla tre par glasögon på näsan, är inte lätt att veta… Samtidigt är han klok och allvarlig - som en 100-åring med stor erfarenhet av livets många skeenden och innehåll.

Allt på samma gång. Han är motsägelsefull, anarkistisk, rebellisk, en provokatör och en humorist.

Man brukar tala om konstnärssjälar, men det känns i detta fall för tamt. Hela Ture är lite som ett konstverk, han själv. Som en bildkonstens Torsten Flink fast utan det mörka vansinnet, men med samma genialitet i den artistiska galenskapen.

Hem igen… kanske

Ture lever ensam ett ganska stilla och lastfritt liv i sitt lilla hus. Som han för övrigt funderar på att byta till ett större.

- Så jag får plats med en ateljé så jag kan måla igen. Fast jag röker ett par cigaretter om dagen, säger han på sitt speciella sätt, pratades om flera saker samtidigt.

Tanken att återvända till Sundsvallstrakten lockar honom också, även om han inte kommer att ge upp Australien och livet där.

- Men ett konstprojekt där hemma vore kul… Finns det något intresse för det, tror du?, funderar han.

Just nu jobbar han mest på nätet där han gör internetkonst. Hans internetkonst har många sidor, extrema mängder nivåer och sammanlänkningar. Men alla är olika sidor av samma sak. Precis så som han själv är.

Rapp i tal och tanke

Ture är så snabb i tanken och i sina associationer att det till att börja med är svårt att hänga med i hans resonemang och diskussioner. Han svär, resonerar och skrattar högt i samma mening.

Han är ju så komplex och motsägelsefull, och han är även allt mellan sina egna ytterligheter. Det tar en god stund att hitta hans tanketakt och hans sätt att prata med vilt hyperassocierande utvikningar, bisatser och kast. Därtill hans humoristiska infall.

När jag väl fått kläm på de bitarna är det otroligt kul att konversera Ture, och samtalen inspirerar den egna tanken. Det gör mötet med honom så roligt och spännande.

Från det ena till det andra

Han kastar sig mellan resonemang om sin syn på konst och sitt förhållningssätt till sin egen konst, över till då han var i Nya Guinea och blev kompis med en inföding.

- Fast ingen av oss förstod den andres språk blev vi goda vänner och jag bjöds hem till hans familj och by, berättar Ture.

Vidare till kvinnorna i hans liv och hans två vuxna döttrar, därifrån till då han vid ett tillfälle fann sig skakandes hand med Marlon Brando då han hälsade på en kompis i USA som skulle presentera sin granne. Ytterligare vidare till anekdoter från hans barndom och kärleksfulla ord om hans älskade mamma och pappa i Sundsvall.

Livstragedi

Och sedan till den tragiska historien om hans son som blev kidnappad som treåring för 17 år sedan, och då Ture mitt i sin desperation och sorg över detta själv blev oskyldigt häktad.

Det här är två saker han inte glömmer. Sin son har han aldrig återsett och såren efter att själv ha blivit misstrodd är djupa.

Med synen i centrum

Ture Sjölander har både mött och arbetat med ett flertal kändisar och även mött vanliga människor, dessutom har han rest en hel del. Därmed har han mycket att berätta.

Mycket handlar om hans förmåga att se. Inte bara att se människor, utan att överhuvudtaget se. Att uppleva sin tillvaro med ögonen som främsta verktyg.

Vikten av det visuella är något han ständigt återkommer till. Hans synsätt och referenspunkt är också han själv och hans ögon, med vilka han girigt slukar sin omgivning. Med eller utan glasögon…

Självbevis

Utgångspunkten för de flesta av hans resonemang är hans eget perspektiv på saker och ting, och han menar att det viktigaste i livet är att förverkliga sig själv. Och att den egna bekräftelsen väger tyngst.

Vi pratar om behovet av att bevisa sig och sitt inför andra. Att bevisa, kunna påvisa, saker som finns och har hänt runt omkring en osv.

- Huvudsaken är att man vet själv, menar Ture eftertänksamt och eftertryckligt.

Ointressanta konstobjekt

Då vi talar om konst och kultur menar han att det måste in på alla nivåer i samhället.

- Konsten och kulturen är ingen handelsvara att tjäna pengar på eller värdera ekonomiskt, utan ett förhållningssätt till tillvaron och verkligheten som en ytterligare dimension, menar Ture.

Därmed är han djupt engagerad i förestående val i både Sverige och Australien.

- Det är också en del av min konstnärliga verksamhet och som jag personligen är opolitisk tycker jag därmed att mitt panorama är något vidare än genomsnittsmänniskans, säger han.

Om själva konstverken menar han att de inte är det intressanta i sig.

- De är bara objekt, anser han. Utan det viktiga är processen i sig; att testa nya vägar, nya tekniker - nya whatever, som han säger.

Monumentalt konstexperiment

Som Monument t ex, som gjordes av Ture och Lars Weck i mitten av 60-talet. Ett konstexperiment som är en historia för sig. Dels genom vad det är, dels genom hur det gick till både i och runt det hela. Så omfattande att jag överlåter på läsaren att själv söka info, t ex på nätet.

Men att verket med elektroniska animeringar inte bara är en föregångare till videokonst, utan även rent tekniskt en föregångare verkar de flesta vara överens om. Liksom att Ture hör till pionjärerna inom konstarten.

Elektroniskt måleri

- Jag själv slog fast definitionen elektroniskt måleri och elektronisk konst. Som jag fortfarande anser vara en relevant definition av vad mina experiment rörde sig om; den absolut första elektroniska animationen, kommenterar Ture och nämner att det absolut första televiserade "videokonst"verket i världen är ett annat av hans verk, Time.

I Monument är filmen inte det egentliga konstverket, vilket Ture anser många felaktigt uppfattat det som. Utan det är själva genomförandet av den elektroniska akten som var det konstnärliga experimentet, medan filmen mer är en dokumentation av det som skedde. Ett avtryck.

(Det skrivna) ordets makt?

Sedan detta om ordet. Även det något Ture ofta återkommer till. Han är döless på det skrivna ordet och tycker värderingen av det är minst sagt överdriven. Han tycker det är för mycket ord och för mycket fokus på orden.

- Och jag gillar inte journalister, säger han och kastar mig med ett pillimariskt leende en retsam blick.

Ändå är hans internetsidor fulla av bevis, bilddokument och ord. Och han berättar att om det är något han samlar på så är det just dokument av allehanda slag.

- Jag har lådvis, kilovis, säger han. Och viftar med handen åt något obestämt håll där allt detta förvaras.

Parallellt med sin avsky för det skrivna ordet samlar Ture alltså på dokument. Han är verbal och argumenterar och diskuterar, han skriver på nätet och har publicerat böcker som inte bara innehåller bilder utan även text, skriven av honom själv. T ex en om Greta Garbo och han har även jobbat på en bok tillsammans med Charlie Chaplin.

Motsägelsens logik

Motsägelsefullt? Kanske, men 100% kompatibelt om man är Ture Sjölander - där motpoler, kontraster, ytterligheter och spänningen som uppstår däremellan är på något sätt är hans signum, tänker jag då jag efter några intensiva dagar vinkar hej då till honom från bussfönstret.

Och jag undrar stilla, men en smula oroat, hur jag ska kunna beskriva denne komplexe person och konstnär med hans egna hatobjekt de skrivna orden. Ture Sjölander, liksom hans konst, måste ju egentligen upplevas.

Text och foto: Gussie Ericsson

Läs mer på http://artinvest.homestead.com/bukowskis_stockholm_auktion.html

 

samt t ex www.gretagarbo.de/

(där det även finns ett antal officiella länkar av Ture och hans CV, plus artiklar)

Komplex = som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt


TURE  SJOLANDER 

 

From the Swedish Culture Magazine

KANNIBAL

No 3:1985

In 1961, Swedish television only broadcasted on one channel, in black and white of course.

The most upsetting thing that had been shown so far, was Per Oscarsson taking off his longjohns in the family entertainment program Hylands Hörna Dec. 1966, and this caused a public outcry.

It was in those quiet backwaters, at a time when Jan Myrdal had not yet been hit on the head with the Vietnam billy stick, that the artists Ture Sjolander and Bror Wikström started experimenting with the TV medium "TIME" September 1966, as an art-form. (Revealed the popular image and myth of television)

Why produce 100 litographies, when you can distribute your work of art to 8, 50, 100 people via television and satellites?, they wondered. But most important was the protest against the traditional use of the television technology itself, and turning a media-development into a free and artistic intervention became necessary.

However, it was difficult to find the necessary support to realise their ideas. The framework was very narrow, but Ture Sjolander already knew this. The year before, in 1965, he had made a first attempt to produce television art, directly for the medium, and he was stopped. The program, "Have you thought about the role of photography?", was already in the TV-guides, but it was completely censored by the direction of the Broadcasting Corporation. "They have never given me any valid justification for their censorship," Ture Sjolander says today.

Perhaps it was censored because he had photographed nude models from grotesque angles and wildly grimacing people? Along with Oscarsson's longjohns, this provides us with a clear image of how far you could go in the Swedish society of 1965.

Ture lives in a pink wooden house on Gärdet in Stockholm. It is surrounded by fences, mysterious sculptures and menacing beware-of-the-dog signs. Is he a bitter recluse, who is hiding away in his nest, while dreaming about the happy '60s? Not at all. Ture looks fresh and wears well-ironed clothes, looking a lot younger than 47.

First, some personal details:

Recipient of a Royal Artist Grant. He is not listed in the telephone directory, and it is extremely difficult to get through to his answering machine. He was the first person in Sweden, and probably internationally, who realised the possibilities of video and television for art, culture and advanced communication. As early as 1966, he wanted to distribute his "video art" (even though the word was not yet invented) via satellite.

He is a multi-media artist who has collaborated with, among others, the rock band Hansson&Karlsson. Hologram expert. Author on books about Greta Garbo and Charles Chaplin. Founder of the association Video-NU-Videocentrum (with 150 members and fifteen corporate members).

Except for being a visionary, Sjolander has a bunch of other projects coming up. He is trying to get government funding so he can document the public art in Sweden (or will McDonald's be the sponsor?). He wants to make a movie out of Erik Lundqvist's book "No tobacco, no Hallelujah" (he has already bought the film rights from the author, and a contract has been signed with the production company Måsen and the author) and Ann Zacharias. He is planning a trip to Papua New Guinea.

Sjolander started thinking about the possibilities of the TV medium and its power to connect with its audience. He found a partner in Bror Wikström, who was a major talent at the Royal Academy of Fine Arts. However, he had turned his back on those very people calling him a talent. Sjolander and Wikström became inseparable and they followed in no one's footsteps, they went beyond pop art, which was the most extreme art form at the time.

We wanted to punch pop art in the face, meaning that we wanted to use those big outdoor billboards and wall spaces in subway stations for example, that inspired the pop artists, and we were inspired to use this space as an art space, not for commercial purposes.

Bror and I were "best friends and enemies" at the same time, we were working on a completely unexplored theme, we worked day and night for one and a half years with a new manifest, on television, on photo exhibitions and galleries. I remember Bror advertising among the ads for galleries in Dagens Nyheter: "Gallery of Thought - outdoor exhibition" in Kungsträdgården (the King's Gardens) in Stockholm city. But it was not a "gallery" as such. Kungsträdgården is always a gallery of thought, the image that remains on your retina. Bror has left the art world now, he cannot go back to painting, he cannot turn back the time. The "bijouterie-painters" hated him because he was so far ahead of them, both artistically and academically. My activities in those years were a protest against the word. The art critics were writing away, expressing guesses and opinions. "You go ahead and write," I thought. "Ten years ago I presented a complete presentation about a video studio for research, education and production (it has been postponed for years by the Art Council of Sweden, that is complaining about how badly prepared we are for satellite programs today!).

 

"I called on all the political parties in 1974 together with Bror Wikström".

Demand:

increase in the budget of the Government Art Council for Public Art, for the purpose of artistically humanising public places. At the communist party leader's, the clothing was a working class jacket, at the right wing party leader Boman's, the clothing was Sunday-best shirt and a grey suit.

Result:

the budget increased from SEK 3,7 million to 11 million! (Ture does not mind the epithet Cameleon Master).

 

"I know what is normal and acceptable in society, and at the same time I am bored with it. Sometimes I psyche myself up by behaving recklessly , to feel free." There you go. To the above catalogue, we may add that Ture Sjolander, if anyone, can be named the father of Swedish video art. The curators of the International Video Festival in Stockholm, held from February through March, managed to convince Sjolander to come there and talk about how it all began in Sweden. Ture showed up, immaculately dressed in a white suit and pink tie. Ture began by saying: "We wanted the artist to really exhibit, not to inhibit at museums and galleries." On the last night of the festival, Ture Sjolander showed the TV program that had been stopped in 1965, on a 6x7 m big screen, just after the show about American punk and underground videos. "- Visual art of today is at the same stage that literature was before Gutenberg's invention of the printing press." This is a typical quote from Sjolander in 1963. He explains: "Let's take an artist such as Ulf Rahmberg, who paints symbolic paintings with a very political content. He works six months on a painting, using the most expensive canvas and oil paint. Then he sells it to some damn wealthy dentist who shuts it up in his private living room. When he has such an important symbolic message, he should paint on toilet paper with poster paint and distribute it on postcards, posters, video and television! Preferably via satellite!

The distribution is just as important as art itself: to communicate about communication is just as important as the mode of communication. The Mona Lisa-painting is not interesting per se, it is the interplay between the people looking at the painting that has become interesting. Because almost no one is interested in the painting, its power of attraction is over after three minutes."

Öyvind Fahlström once put it this way: "Hang up a Rembrandt on your wall, it will blend in with the pattern of the linoleum within a weeks time. It is just a myth, an illusion, that it its value is alive and continuous and that you can look at it anew one day after the next … People who can experience that must be completely crazy."

Öyvind Fahlström died in 1976 and when we meet Sjolander, parts of Fahlström's production is hanging on the walls of one of Stockholm's more pretentious galleries. We looked at the exhibition and felt slightly vertiginous, or perhaps nauseous? Fahlström's protests against the US warfare in Vietnam were sold for approximately SEK 500,000 a piece, and then we are talking about graphic prints. "It is interesting, but really not that strange," Ture says. "First of all: I do not believe that Fahlström tried to express a protest, he connected a modern series of events. "(the magazine is ruined and the text illegible).

Sjolander speaks fast, is well articulated and convincing. He runs around in his house, finding newspaper clippings with quotes to support his ideas. I am sure he can be a difficult bastard.

- Once I was invited to talk about public art with some old local government councillors. I suggested that I'd make something with big fingerprints in concrete, where the grooves of the fingerprint would be about 1/2 metre tall. 'Well, isn't that a funny idea,' said one of the old councillors, 'one would have to hope that it were to be the city mayor's fingerprints then.' I felt completely fed up and paralysed by the whole thing, by the disrespect of an original idea. I couldn't see any development. I couldn't do what Michelangelo did, which was shoving the axe into the ground in front of the councillor and say: 'It was my concept, therefore it will be my fingerprints.'

In the socialistic countries, art is also governed by the politicians' wishes. There is a pressure from above: 'You bloody artist, we want you to paint a worker who is using a sledge hammer.' So the artists adapt, and become clever "photographic" painters. 'Just look at the art clubs in Sweden. They have tremendous power. There are 400 clubs, and it is said that they have about 400,000 members altogether, at Atlas Copco, ICA, Honeywell Bull, whatever. It's a fun thing for those who sit in front of their computer screens all day long, they get a bit of status if they can do some art-thing in their spare time. For them to buy something for their art raffles, it had better be something ingratiating. Artists are aware of this now, so they paint something that will please the majority - instead of going broke.

 

Christian Wigardt / Erik Ohlsson 1985

Translated from Swedish by Linda Henriksson.

 

 

 

                www.internet2011.net/
                 Corrupted Moderators:
www.reuters.com/profile/NEWSTIME2010

 

 
 
 
The Use of Photography and Light Painting.
Use" The Medium is the Message "
-  Marshall McLuhan.
4 September 1958
 
Sundsvalls Tidning
Sweden
 
by
 
 Aje Morelius
journalist/artwriter
 
 
" Ture Sjolander fastslår, att fotografin är en egen konstart, och som kan drivas lika långt konstnärligt som vilken annan som helst konstart,  t. ex. måleriet eller skulpturen."
 
"FOTOGRAFIEN KONSTNÄRLIGT UTTRYCKSMEDEL"
" Övergår målaren en dag till att skulptera är det väl ingen som tvivlar att han ur det nya materialet kan ge uttryck för sin konstnärlighet. Men om samme man under sitt sökande efter uttryck tar kameran till hjälp och med fotografiet förkunnar sitt budskap blir många betänksamma.
Denna åsikt om konsten innebär att alla som målar eller skulpterar är konstnärer. 
Konsekvensen blir att det är uttrycksmedlet som är konst och inte det som uttrycks i det. "
 
 
"Jag uppfattar fotograferingen som en egen självständig konstart och tror på dess enorma utvecklingsmöjligheter i framtiden som självständig konstart."
 
 
 
 
Signatur "Morris"
 
Journalist Aje Morelius
Sundsvalls Tidning - 4 September, 1958.
 
 

 
Tonsättaren Bo Nilsson's brev från Malmberget
1961 - 1962, till 
konstnären Ture Sjolander i Stockholm.

Sista januaris martyrium
 
Bästis !
 
 
Härmed bara en bekräftelse på vårt telefonsamtal.
Jag åtar mig alltså att tillsammans med Ture Sjölander komponera en opera, som tillsvidare kallas "Rättegång i människobröst". Textförfattaren är Carl Fredrik Reuterswärd. Verket kommer att framföras antingen i Stockholm eller på kontinenten.
Ja du Ture. Så hoppas jag att du sänder mig en bunt bilder så jag kan välja ut fyra, resten returneras - och naturligtvis även de fyra, dessa måste jag emellertid få titta på för att veta hur det hela skall låta. Ideen -  som jag vid D hoppas är enastående - kommer att lyfta oss båda upp till berömmelsens himmel. Du - om du inte redan har det - får en publicitet av sällan skådad omfattning. Sänd per express, det kostar kr 1.20
En kirurg skall vi naturligtvis ha med i skådespelet, han skall förslagvis operera i mitten av salen. Även fåglar och allehanda djur skall medverka. En strip-teasedansös spotlight-belyst och illusionister. Oj, det här blir kul värre !
 
Tillgivne vännen
Bobbie Nilsson
 
PS- Just nu får jag ett brev från Fylkingen som talar om att det blir en helafton med musik av Mästaren i Juni. Dom beställer ett verk och jag erbjuder dem en opera. Saken är alltså klar ! Vårt verk ska framföras under Musikfestspelet i Juni på Moderna Museet! Detta är ju alldeles strålande!! Djävlar i Helvetet !!! Sno på med bilder!
Om Du inte tror denna uppgift så går det bra att kolla. Hambraeus, Wiggen, Velin eller Naumann.
 
 
 
 
 

TURE  SJOLANDER 

 
 
WORLD CONFERENCE on CULTURE @ STOCKHOLM
31 march - 2 april 1998

 Scene

 The Play

 Manuscript

Actors

 Svenska

 Home

 Index

 News

Online

Questions

Contact

Links

KLYS

Conference Papers


Three papers

  • on technology

Ture Sjölander

Ture Sjölander,

The Inpact of New Technology on the Development of Culture

 

1. MULTI-CULTURAL COMMUNICATIONS BY SATELLITE - AN ELECTRONIC GOLD MINE

a. An annual 3-week internation satelliteTV high-tech art festivaL

b. Commercialise peace via satellite

c. An international lobby group: to connect all TV-systems of the world

- SATELLITE is the medium

- COMMUNICATIONS is the means

- PEACE is the message

 

2. MULTI-INTERNATIONAL BUSINESS IS THE OUTCOME


The following text was written in 1973.

It will be used as a basis for Mr Sjölanders comments today, 25 years later.


ARTISTS' MEDIA

For the creation of paintings, works of graphic art, free-standing sculptures and reliefs there is a fairly limited number of materials and techniques; these have changed relatively little during the last 300 years.

Even though new materials and methods have developed, the artistic techniques in the areas of painting, graphic arts and sculpture have kept their traditional character. A painting on canvas today has a technical structure largely similar to that of a seventeenth century painting.

The possibility of giving pictorial expression to the artist's message is however not tied to traditional methods. For the majority of people in the industrial countries, television, video newspapers and advertising have become the dominant transmitters of pictures and visual images. Television and video in particular have come to extend more and more widely through the global development of distribution systems, and are frequently used as a medium for other art forms, such as film, theatre and pictorial arts.

In this context it should be emphasised that it is journalists, above all, who have been recruited to these areas and who have therefore had an opportunity of exploiting the particular and specialised resources which television and video have at their disposal. The fact that pictorial artists occupy a subordinate position would seem partly to be connected with the fact that art schools still limit their educational role to the traditional creation of static images.

 

2. THE CREATION OF ELECTRONIC IMAGES

The work of artistic/technical development presupposes that artists have access to specialised technical studio equipment.

Television has been in existence now for almost 50 years. During this period a significant number of cultural programmes have been made by artists. Very rarely, however, have these artists produced works directly intended/designed for this medium. Although television per se is a pictorial medium, it has primarily been used to transmit words. The stress has been laid on 'tele' or the transporting/transmitting aspects of the medium, and comparatively little attention has been paid to the conceptual element of 'vision'; that is to say those aspects having to do with the language of the images themselves.

If one looks back on the history of art and makes comparisons with the visual aesthetics used in television today, one is struck be the fact that the greater proportion of all television production today uses visual aesthetics dating back to the 16th century. As an example we may mention the aesthetics of Cubism: this implied a visualisation of several different points of view being given simultaneous expression and coinciding with the discoveries by modern physics of Time and Space being only relative and not absolutely fixed structures.

Cubism dates back more than 50 years, and yet, in a television programme a few years ago it would be unthinkable to use Cubist visual aesthetics.

 

MEDIA DEVELOPMENT AND COMPUTER COMMUNICATION

This situation is however changing rapidly at the present moment. During the last decades or so, a series of international artists have initiated the construction of elctronic image laboratories, where they pursue the development of new art forms through experimental techniques.

Those international artists who have access to modern electronic technology have been given the opportunity of realising, by a creative process, their ideas concerning a truly visually-oriented language. Artists with many different points of view and modes of expression have begun working with computer/electronics/video, taking their point of departure in their previous knowledge and training. Painters, sculptors, musicians, photographers, composers, choreographers and others have approached this medium with their own particular talents and creative methodology and all have contributed to media development in the area of television film and video and to a visual language characterised by greater awareness and creativity.

International electronic music studios have conducted its work of development in music for nearly 30 years, those artists who have been engaged in similar work within the visual arts field are mostly still obliged to manage completely without any corresponding access to electronic equipment.

In a number of countries considerable sums have been invested, for many years, in facilities for practical experimentation in both the visual and audio areas.

 

THE ARTIST AS DESIGN SCIENTIST

The creation of electronic images (sometimes called 'video art'), is an artistic development of visual language. Modern 'electronics' can convert sound vibrations into visual structures, and image components into patterns of sound, thereby giving visual expression to basic processes such as growth and change. The essential definition of 'video art' is based on the manipulation of video signals. Apart from the use of video to realise a series of images in a temporal sequence, artists can also exploit television as a physical, sculptural, object. At galleries they make 'installations' or 'environments' by placing one or more monitors or giant screen projections in specific, related positions. Video cameras, too, 'incorporate' the spectator into the work. In this way, it is possible to explore perceptions of what is seen, as well as the psychology of seeing, in a living context.

An electronic image laboratory, however, should not be limited to video. Another related area is the so-called computer animation (computer-assisted and/or computer-generated images). This technique is based on advanced forms of programming and opens up hiterto unimagined possibilities of free-image composition.

With the aid of electronics and laser the static image, too, will have an interesting development in the fields of painting and graphic arts. Attempts in this direction have been demonstrated in the form of 'video paintings', or more precisely, electronic painting and computer art.


WORD PICTURES

Those who claim that we live today in a visually oriented culture are probably word-blind. Today's visual art and visual media, with the possible exception of painting, still bear a master-slave relationship to elite literature and popular journalism - in the beginning was the Word. The word is power. People who can express themselves well and forcefully in speech and writing, more or less automatically achieve positions of power... while people who express themselves well in pictures, must often support themselves through stipends and other grants.

The producers of words dominate the cultural columns of newspapers, control official cultural policy and the most important visual media. And generally exert a damnably important influence on society. The arts in Sweden are infested by the speech chorus and the clatter of typewriters. Authors write screenplays and become film directors. Journalists become television producers (or programme directors) and make TV-films. Our entire culture is beset by word-producers. Authors, journalists, investigators, letter-writers, polemicists and critics. Who, in fact, knows anything about pictures? And why do we understand so little about visual semantics? Photography and motion pictures have existed for 100 years, television for 50. Despite this, pictures have not attained more than a purely illustrative function. Why? Probably, because most of our pictures are created by Word-people. In fact, roughly half the items on TV today could just as well be broadcast on radio instead.

Ture Sjölander 1973


INDIGENOUS PEOPLES - THE ROLE OF OF CULTURE IN AREAS OF CONFLICT

 

THE FUTURE OF OUR WORLD HANGING IN THE BALANCE

Every mother is in fact a 'single-mother', raising the children alone 0-7 of age. Raising the boys to believe that they can not 'take care' of babies/children. Raising the girls to believe that they can, alone.....

Within every mother raised boy (or girl too for that matter) in the world, there will be a dormant Saddam Hussein and Bill Clinton (mother raised 100%.).

Within every mother raised baby girl in the world, there will be another mother; 'single mother'....

The children's (babies') very basic human rights, the rights of the child, to be, in time counted, equally exposed to both parents, father and mother, from birth, are none. The childrens' right, to have that equal access, from birth is none. A crime against the whole humanity. All kids are 'kidnapped ' from birth, and that's why the males are killing each other (in wars e.g.) and women do not.

Legislation seems to be the only solution if not 'power of culture' can solve this traditional 'gender-war', the world will continue to suffer, the next millennium too.

Stolen children means forever stolen adults.

Ture Sjölander


Voice your opinion in our online conference > Hässelby Online

E-mail to KLYS: council@klys.se


                 TURE  SJOLANDER
                www.internet2011.net/
                 Corrupted Moderators:
www.reuters.com/profile/NEWSTIME2010
 
 
 
 
 
 


                 TURE  SJOLANDER
                www.internet2011.net/
                 Corrupted Moderators:
www.reuters.com/profile/NEWSTIME2010